Jaha då var klockan redan 16:16  vart har denna dagen tagit vägen?

Klockan ringde redan kvart i nio och då var det bara se till att gå upp.. Ut en runda med jerry direkt sen duschen klä på sig och sen in och träffa sköterskan på kliniken..
Allt såg bra ut och läker på sakta men säkert huden har börjt täcka de ytor där jag sprack.. Ärren kommer bli breddökade pga sprickningen men det är inget man inte kan fixa sen om ca ett år..

jag ska börja jobba på måndag, villket är med blandade kännslor.. just nu mår jag inte så bra psykiskt allt har tagit väldigt hårt... först det med jobbet innan min semester och nu detta efter operationen.. jag känner mig väldigt psykiskt svag  och känner inte alls för att gå tillbaka till jobbet... jag hade inte haft något emot att jobba om jag vetat att jag fått göra det jag kan.. det jag vill och det är att köra turbilen.. men att veta att jag nu kommer vara där inne får mig att bara villja dra något gammalt över mig och dö.. jag tror ingen förstår hur jag känner det... Att behöva må så här dåligt över att veta att jag  måste gå tillbaka till mitt jobb... ett jobb som jag förut älskade och som jag trivdes på enormt ger mig bara nu en otrolig ångenst...
Håller öron och ögon öppna för att nytt jobb. så jag kan komma bort från denna ångest jag känner nu....så har ni något tips vart jag kan hitta en nytt arbete tar jag tacksammt emot de..