Jag lever gott folk för er som undrat över det.. har inte uppdaterat på ett tag då jag inte kännt att jag velat.

Det har iallafall hännt en hel del sen sist känns det som iallafall.. minns inte riktigt vad jag skrev om sist...

Den stora förändringen i mitt liv just nu är väl att jag kommer att byta jobb..  jag har hittat ett jobb som chafför, ett yrke som jag älskar och verkligen vill ha.. Men det är med tårar i ögonen som jag skriver att jag ska sluta på mekonomen...  jag har varit där sen jag slutade skolan... i 5 år har jag arbetat med iallafall några av personalen .. jag ser inte de personer som bara arbets kolegor utan som mina vänner.... Det är med stor sorg jag lämnar er... Men eftersom jag nu hittat och fått ett jobb som jag vill ha finns det ingen annan utväg..

Jag är jätte kluven i allt just nu men jag tror att det kommer bli riktigt bra.... jag kommer änn en gång gå till ett arbete som jag tycker om att gå till... Att ha ett jobb som man älskar är guld värt, och det är dax för mig att gå vidare i mitt liv... Jag stänger en dörr men öppnar en ny, börjar på en ny kula här i livet .

Man vet alltid vad man har men aldrig riktigt vad man får... Men eftersom jag alltid vetat om att det är köra jag vill jobba med så är detta en chans jag måste ta... Det är alltid ett stort beslut och ett stort steg att ta att lämna sin trygga vardag och våga chansa för något nytt...

Jag mins min första dag som chafför som om det vore igår.. och ända sen jag satte mig i den där disel luktande forden så har jag älskat vara ute på vägarna... Jag har alltid sen den dagen vetat att det var det jag ville... Och med det yrket finns det otroligt mycket underbara minnen ... inte framför allt min fantastiska tid/sommar med lissan... vi två är oslagbara .. du och jag mot vägen ... är otroligt glad att  jag lärde känna dig..

Dagen allt slets ifrån mig var dagen jag skulle gå på semester 09... Samma dag som jag var lycklig och glad för jag skulle ha semester och njuta av under bar sol och värme var den dagen som någon slet undan mattan under mina fötter...  Allt rasade och det som skulle bli min underbara semester blev en ledighet med ångest oro och massa tårar.. min lyckliga stund förvandlades snabbt till den värsta i mitt liv...

Sen den dagen då allt förvandlades har jag inte varit mig själv... inte iallfall på min arbets tid...  Det finns dagar då jag bara velat stanna kvar i sängen och dra täcket över huvet för jag mått så jävla dåligt .. Jag har varit så otroligt bitter för jag har aldrig förstått varför du gjorde som du gjorde... varför just jag? varför var det mina rötter som fick ryckas upp? inte bara en gång utan 2... vad var det som gjorde att det var jag?

Fortfarande än idag förstår jag inte varför du valde som du gjorde och jag kommer aldrig att förstå det heller...

Men nu kan jag slippa gå och må dåligt, slippa vara bitter över något som hände för över ett år sen.. Slippa gå och irritera mig och framför allt kommer jag slippa gå och vara ständigt arg..Detta har hängt över mig nu väldigt länge och det är så mycket som jag skulle villja skrika ut...

Igår slutade inte dagen riktigt som jag tänkt mig, dagen fick ett väldigt av hugget slut och jag kännde att allt gick nog lite för fort... visst hade jag väntat mig att få gå direkt.. Men jag hade inte ställt in mig på att det var i samma sekund som namnet stod på pappret, innan bläcket hade hunnit torka hörde jag mig själv säga hej då.. många timmar innan min dag var slut... 

Eftersom jag ska börja på ett företag som räknas som konkurenter (stavas de så?) så får jag inte stanna min uppsägningmånad.. utan man får gå på omedelbar verkan..  Sen får man välja om man vill gå hemma hela månaden med full betalning eller om man vill börja direkt på sitt nya jobb... I mitt fall kommer jag vara hemma i en vecka.... sen den 1 november kommer jag börja på mitt nya jobb...

Tack för allt på denna tid säger jag.. och tack för mej..

Hejdå